someday you will find me, caught beneath the landslide, in a champagne supernova in the sky

Från tentaångesten till influensa. Vad hände där emellan?

Skönt att den sista översiktskursen är slut. Det känns som om det gick bra i alla fall, eller så känns det som om det måste ha gått bra i alla fall. För jag har ingen lust - what so ever - att göra om den i Juni. Men nu är det arkivsnokande, silkesvantar och 17 grader celsius som gäller. Allt för en B-uppsatts skull. Ja ja ja. Skolan går på som vanligt. Förutom det där med influensan.

Richard Ashcroft - Sweet Brother Malcom eller Stereophonics - Mr. Writer? Vi är garanterat helt oöverens om tillfället och det vet du Alfred! Men bägge två är riktigt bra! Och det vet vi bägge.

Varför kan man inte få biljetter med lite stil i dagens Sverige? Varför ska allihopa se ut som en misslyckad regnbågsteckning från lekskolan? Varför kan inte ens speciella upplevelse få bekräftas genom ett vackert bokmärke. Varför ska allt vara så jävla fult och allmänt trisst för.
Hursomhelst så införskaffades plåtar till Morrissey på Hovet. Hursomhelst så kommer det att bli en upplevelse. Men biljetterna är lika sverige-fula ändå.

*****

"To be honest, I wonder that myself sometimes. After the game, when I'm sitting in the changing room, we've won and I know I've played well, that's when I enjoy it. But while I'm playing and we're winning, I can't wait for it to end." Jamie Carragher
Precis så känns det när jag tittar på fotboll. Det är endast en lång lidelse och väntan på att det ska ta slut.

Från förlusten mot Chelsea till två riktigt härliga vinster mot Arsenal and ManU. För att sedan förlora mot Benfica i Champions League. Life is a Roller coaster. Men tillbaka till matchen mot manYoo. En sån skön känsla att slå ut mancs från FA-Cupen och att vinna en match mot dem igen. We're in Europe and havin' a laugh! Nu till helgen så kommer "manciteh" till Anfield och åker förhoppningsvis hem till manchester med lika många poäng som de kom med. Tyvärr så får inte Fowler spela mot dem, för det hade varit skönt om han fått sänka dem. Annars så gillar jag citeh [okej då, City] en del i alla fall, då de har den sunda uppfattningen att hata grannklubben.

I helgen, efter tentan på fredagen och FA-Cupen på Lördagseftermiddagen, så var jag och Per på Marie Laveau och Magnus Carlsons klubb Bangers'n'Mash. Kvällen började riktigt skönt med bra musik på golvet och trevligt barhäng. En del gamla ansikten, vilka alltid är trevliga att träffa. Men varför? Varför ska det börjas spelas rave efter att klockan passerat midnatt? Fattar inte alls. På med The Stone Roses eller The Smith så dansas det ändå. I alla fall mina taniga och håriga anglofiliska ben. Synd, men ändå en lyckad kväll. På tuben hem så satt dessutom Thomas nya tjej och sjöng Oasis låtar för oss. Åh gud vad det lät vackert när man var så där lagom berusad klockan 03.00 på en tunnelbana hem, genom en kylig februari natt i sthlm.

Arctic Monkeys - Whatever People Say I am, That's What I am Not

Till min förskräckning eller förtjusning så har AIK hemmapremiär samma dag som Morrissey spelar på Hovet. Och det jag hoppas på [för då kommer det att bli en grym dag] så är det en tidig Söndagsmatch. Jag längtar till ölen på Caffrey's innan fighterna, till att se fotboll live och träffa gamla vänner och stöta på bekanta. Ses på ett kylslaget Skytteholm innan dess!

The Stone Roses - Sally Cinnamon

Erotik som livsglöd - Kärlek som drivkraft

Du vet inte vad kärlek är sa F. till våran vän. Han svarade då att han i alla fall vet vad det inte är. Men om du då vet vad det inte är, sa F. så borde du kunna ta reda på vad kärlek är, eller hur? Våran vän svarade då att han har svårt att känna vänskap med någon som han har den obeskrivliga erotiska dragningen till. Den där som man inte vet varför man har.
Och så där fortsatte mina vänner att diskutera över de öl som fortsatte att komma in till vårat bord, inne bland skuggorna på baren som jag inte kan namnet på.

Jag och Emil var ute igår och drack till. Så där som endast två vänner som inte har sett varandra på ett tag kan göra. Så där som man gör efter att man säger att man ska ses över en-till-två-öl snacket. Bartendern, han med de kolsvarta ögonen som kommer från ett liv någon annanstans som han sade, raggade på alla tjejer som kom fram till baren. Han sa att kärleken var överskattad, det är endast för erotiken som man ska leva! Kärleken har aldrig gjort någon lycklig sade han. Endast olyckliga människor blir kära, nästa frustade han fram. Både jag och Emil log och skakade på huvudet och skrattade samtidigt som F. kom in från snöslasket utanför.

Efter att vi hade satt oss vi det lediga bordet i hörnet, bland skuggorna, så började F. att prata om erotik och om kärlek. Och om den okunskap om kärlek som han ansåg att både han och alla andra besitter. Efter ett antal öl så lämnade jag och Emil, F. vid bordet där han och bartendern hade börjat att diskutera kärlek-vänskap-erotik. Och Emil nämnde Clair Forlani.




















Johnny cash - Hurt

Jag och Emma ska gå på bio snart. Problemet är att vi har för många filmer att välja mellan för tillfället. Hela tre stycken. Dessutom så har vi bägge en tenta som väntar runt hörnet. Och det kommer att sluta med att vi inte kommer att gå på någon. Eller det ska vi fan göra.





Det har varit en riktig skitvecka när det gäller Liverpool. Dessutom så lider jag med Per och Johan som var över [för tredje gången i år?] till Norwich för deras "derby" mot Ipswich, vilket även det självklart gick åt helvete. Tre matcher som jag inte har sett i Per's soffa, tre matcher som har gått åt helvete. Ipswich in your face...och i fortsättningen så håller du dig hemma när det vankas Liverpool fight, ei?


När jag satt och väntade på en buss mitt ute i ingenmansland, så gick självklart min mp3-spelare sönder. Inte nog med att jag måste köpa en ny [och nu blir jag lika hip som alla andra i-podare...] så var det en jävla väntan på bussen utan musik. Mina fingrar var för frusna för att läsa boken jag hade i fickan. Livet kan verkligen suga i bland.

Morrissey kommer till hovet den andra april. Ian Brown, Oasis och nu Morrissey. Mitt '90-tal lever vidare.




"does the body rule the mind
or does the mind rule the body?
I dunno..."










David Bowie - Heros



"As they took his soul they stole his pride,
As he faced the sun he cast no shadow"
Noel Gallagher

Jag fotade lite i lördags. Det blev inte speciellt bra. Jag hade redan klara bilder i huvudet och då brukar det inte bli några bra bilder heller. Ordnad spontanitet är det svåraste. Men samtidigt det som blir bäst om man lyckas.
Jag tänkte på en av de där festerna jag var på förra sommaren. Hemma hos Jons kompis. Var det Sara hon hette? Eller var det namnet på hennes vän. När jag och Phillip satt i de breda fönstren och drack rödvin. Musik på hela tiden. Bra musik. På hög volym. Grannarna kan inte ha gillat att ha henne som granne de där veckorna. Bra människor. hur folk ramlade in och ut eftersom krogarna öppnade och stängde. En massflykt från tristess. Eller bara en jävligt kul tid. Alla var så där ungdomligt vackra som man bara kan känna sig när man sitter i ett fönster vid Odenplan, en varm sommarkväll med ingen morgondag i sikte. Utan bara en barnsligt här-och-nu känsla. Men självklart kan man inte fånga det på bild. För det var ju inte en verklig värld, i den verkliga världens bemärkelse.

Jag och Emil pratade om TV-serien Spung 2.0 som gick för något år sedan. Jag gillade den. Och gör nog det fortfarande. Jag ska försöka att få tag i den. Slutet var så där underbart ledsamt. Och fint. Något annat är inte att vänta när de avslutar med "There is a light that never goes out" - The Smiths.

*****