Neonljus

Jag gick p? den istäckta trottoaren där skyltfönstren skrek p? min uppmärksamhet, blinkandes i neonljus i en kolsvart citykärna. Musiken i öronen sjöng om en värld som existerade för en alltför l?ng tid sedan. Joey, Sara och den oskyldigt dömde boxaren. Tiden var 1975. Fem ?r innan jag föddes. Tjugo ?r innan jag gick där p? de istäckta trottoarena med sina skyltfönster som skrek p? min uppmärksamhet för första g?ngen och lyssnade p? just de s?ngerna. Och just den musiken. Nu gick jag där, sex ?r senare och undrade varför jag gjorde det. Och varför är det samma istäckta trottoarer och samma lysande neonljus. Och hur kommer det sig att jag lyssnade p? samma skiva nu, som jag gjorde d?? Är det enda anledningen att jag kommer ih?g detta? Kommer jag att fortsätta att g? längs samma gator om tjugo ?r till? Och lyssna p? samma skiva fortfarande? Skulle det vara s? illa i s?dant fall?

Jag satt p? en föreläsning idag. Hon med vanan att snurra h?ret kring pennan satt framför mig och pratade med n?gon annan. Det pratade om helgen. Och flykten fr?n den svenska Januari kylan, en kommande resa. Det fick mig att tänka tillbaka p? Oktober. Ovanligt varma vindar fr?n Irländska kanalen. Fish n' chips i tidningspapper. En kall öl och sm?prat med gubben med kepsen av tweed. Fotboll p? Anfield. Musik om Eleanor Rigby. Som jag längtar tillbaka!

Nu spisas Bright Eyes - Arienette
Jag har även lyssnat p? Leonard Cohen - Lady Midnight

Down the Highway [the life of] Bob Dylan ligger och väntar p? att läsas. Men livet handlar om prioriteringar. Och jag gör det felaktiga valet att läsa kurslitteratur istället. Troligtvis s? kommer jag att tjäna p? det valet i slutändan. Och Dylan finns ju alltid kvar. Det gjorde han 1975. Det gjorde han tjugo ?r senare. Och det gjorde han p? Stockholms isiga trottoarer 2006 ocks?.