It's Us And Us Only

Äntligen är den här terminen över, har precis lämnat in sista tentan, och kan lämna det här läsåret bakom mig. Nu blir det c-uppsats för hela slanten, och det känns faktiskt riktigt kul..



Julen, mellandagarna och nyår har varit riktigt sköna och jag har inte lyft ett finger i onödan. Har tagit det riktigt lugnt och bara slappat framför en hel del Frasier DVD:s, och lyssnat på mängder med musik. Men nu ser jag fram emot att få igång lite aktiviteter igen. Visserligen så kommer uppsatsen att ta sin tid, men om jag nu för en gångs skull lyckas komma igång direkt, så ska jag kunna ha en del tid över för annat. Som att spöa Mattias i biljard igen. 20-18 i matcher slutade våran holmgång och segerölen som han ska bjuda mig på kommer att smaka riktigt gott.



En hel del födelsedagar har passerat i raketfart och en hel del är precis runt knuten. Mamma har fyllt 60, jag har varit på två 25 års fester och en till kommer på lördag. Men först är det Liverpool - chelsea vid lunch, med en pint i handen. Lovley!



Dagens låt: The Charlatans - Forever

Veckans låtar:

A Song For The Lovers - Richard Ashcroft
Sedative - Babyshambles
Cigarett Smoke - Arctic Monkeys
Sofa Song - The Kooks
Panic Attack - Dirty pretty Things
Sheila - Jamie T

Inte alltid som man tänkt sig...

I fredags så hamnade jag på en lägenhetsfest hos en kompis, som utvecklade sig till en mycket trevlig kväll, där M. och hans kompisar spelade gitarr och sjöng låtar av grupper och artister som Oasis, Ashcroft, Libertines, Babyshambles, Kooks, Beatles, Dylan, The Jam, Charlatans etc. Folket där var riktigt kanon och jag hade det väldigt trevligt.

Allsången var påtaglig flera gånger under kvällen, men nådde sitt klimax vid Champagne Supernova, som är en av mina absoluta favoriter med Oasis [fast hur många låtar säger jag inte det om?]. Även om jag är löjligt kär i deras version av Richard Ashcrofts "A Song For The Lovers"...sagolik stund.

























Det var skapligt kämpigt att komma upp ur sängen på lördagmorgon för att ta sig iväg till Uppsala och träffa lite gamla vänner som jag inte hade sett på fyra år, en gammal flickvän inräknad. Jag hade inga stora förhoppningar på att det skulle bli så kul, eftersom vi är relativt olika varandra och har rätt skilld smak gällande musik och intressen. Men jag måste säga att det var riktigt, riktigt trevligt, och jag en kompis till mig och min förra flickvän satt uppe och lyssnade på musik [jag lyckades vara den som blev cd-diktator, så självklart spisades bara det bästa], pratade gamla minnen och drack mängder med rödvin fram till småtimmarna innan vi somnade in på sängen. Och ibland så undrar jag om jag kanske fortfarande är 18 år gammal och bara funderar på "här och nu", för omdömmet är inte alltid det bästa när saker inte alltid blir som man tänkt sig...

Den här veckan så ska all fokus ligga på pluggandet, och terminens sista tenta, så att jag med gott samvete kan koppla av i i jul och mellandagarna. Dessutom så ska jag måla om hemma och försöka vara klok nog att lägga pengar på lite nya möbler, och inte härja runt på konserter, krog och klubb varenda vecka. Nej, i januari ska fokus ligga på att gå än mer ordning hemma och koppla av en hel del. Dessutom så ska jag ta upp fotandet igen, det har blivit alldeles för få tillfällen den här hösten.

En lång höst...

Det var länge sedan jag skrev, har inte riktigt haft ork eller lust, även om det har hänt en hel del.

Jag har varit i Liverpool, Edinburgh, Glasgow, skulle sett babyshambles både i Glasgow och Stockholm, har sett The Kooks [godlike!] på Debaser, rest land och rike runt; Malmö, Götet *3, Kalmar, Gefle, Elfsborg, Halmstad för att se AIK göra en kanonsäsong. Det har varit en riktigt, riktigt trevlig höst. Dessutom så har jag klarat av tre av fyra tentor den här terminen, så snart har jag kommit halvvägs i utbildningen också, vilket känns kanon.



I helgen så var Martin, Mattias och Matte hemma hos mig och tittade genom en hel del Oasis, Stone Roses och Beatles DVD:s. Vi hade en riktigt trevlig kväll, där det slank ner en hel del öl och vin. Jag var skapligt sugen på att gå på julbord dagen efter...







Men det blev riktigt trevligt tillslut ändå, med uppladning Liverpool - Fulham samt två filmer på Popcornefestivalen innan, sedan mellanlandade på julbordet för att sedan avsluta kvällen med Club Killers på Debaser Medis på medborgarplatsen.



Men nu så är jag sådär härligt pank, så det kommer att hålla i sig en månad till eftersom man har tvingats låna ihop lite för mycket. Men, men det ska samtidigt bli lite skönt att hålla sig hemma i lägenheten ett tag och konsumera mycket The, läsa en del böcker och ligga och lyssna på en hel del musik.

Veckans låtar:

The Kooks - Ooh La
Oasis - Pass Me Down The Wine
The Stone Roses - Mersey Paradise
Babyshambles - Beg, Steal and Borrow

someday you will find me, caught beneath the landslide, in a champagne supernova in the sky

Från tentaångesten till influensa. Vad hände där emellan?

Skönt att den sista översiktskursen är slut. Det känns som om det gick bra i alla fall, eller så känns det som om det måste ha gått bra i alla fall. För jag har ingen lust - what so ever - att göra om den i Juni. Men nu är det arkivsnokande, silkesvantar och 17 grader celsius som gäller. Allt för en B-uppsatts skull. Ja ja ja. Skolan går på som vanligt. Förutom det där med influensan.

Richard Ashcroft - Sweet Brother Malcom eller Stereophonics - Mr. Writer? Vi är garanterat helt oöverens om tillfället och det vet du Alfred! Men bägge två är riktigt bra! Och det vet vi bägge.

Varför kan man inte få biljetter med lite stil i dagens Sverige? Varför ska allihopa se ut som en misslyckad regnbågsteckning från lekskolan? Varför kan inte ens speciella upplevelse få bekräftas genom ett vackert bokmärke. Varför ska allt vara så jävla fult och allmänt trisst för.
Hursomhelst så införskaffades plåtar till Morrissey på Hovet. Hursomhelst så kommer det att bli en upplevelse. Men biljetterna är lika sverige-fula ändå.

*****

"To be honest, I wonder that myself sometimes. After the game, when I'm sitting in the changing room, we've won and I know I've played well, that's when I enjoy it. But while I'm playing and we're winning, I can't wait for it to end." Jamie Carragher
Precis så känns det när jag tittar på fotboll. Det är endast en lång lidelse och väntan på att det ska ta slut.

Från förlusten mot Chelsea till två riktigt härliga vinster mot Arsenal and ManU. För att sedan förlora mot Benfica i Champions League. Life is a Roller coaster. Men tillbaka till matchen mot manYoo. En sån skön känsla att slå ut mancs från FA-Cupen och att vinna en match mot dem igen. We're in Europe and havin' a laugh! Nu till helgen så kommer "manciteh" till Anfield och åker förhoppningsvis hem till manchester med lika många poäng som de kom med. Tyvärr så får inte Fowler spela mot dem, för det hade varit skönt om han fått sänka dem. Annars så gillar jag citeh [okej då, City] en del i alla fall, då de har den sunda uppfattningen att hata grannklubben.

I helgen, efter tentan på fredagen och FA-Cupen på Lördagseftermiddagen, så var jag och Per på Marie Laveau och Magnus Carlsons klubb Bangers'n'Mash. Kvällen började riktigt skönt med bra musik på golvet och trevligt barhäng. En del gamla ansikten, vilka alltid är trevliga att träffa. Men varför? Varför ska det börjas spelas rave efter att klockan passerat midnatt? Fattar inte alls. På med The Stone Roses eller The Smith så dansas det ändå. I alla fall mina taniga och håriga anglofiliska ben. Synd, men ändå en lyckad kväll. På tuben hem så satt dessutom Thomas nya tjej och sjöng Oasis låtar för oss. Åh gud vad det lät vackert när man var så där lagom berusad klockan 03.00 på en tunnelbana hem, genom en kylig februari natt i sthlm.

Arctic Monkeys - Whatever People Say I am, That's What I am Not

Till min förskräckning eller förtjusning så har AIK hemmapremiär samma dag som Morrissey spelar på Hovet. Och det jag hoppas på [för då kommer det att bli en grym dag] så är det en tidig Söndagsmatch. Jag längtar till ölen på Caffrey's innan fighterna, till att se fotboll live och träffa gamla vänner och stöta på bekanta. Ses på ett kylslaget Skytteholm innan dess!

The Stone Roses - Sally Cinnamon

Erotik som livsglöd - Kärlek som drivkraft

Du vet inte vad kärlek är sa F. till våran vän. Han svarade då att han i alla fall vet vad det inte är. Men om du då vet vad det inte är, sa F. så borde du kunna ta reda på vad kärlek är, eller hur? Våran vän svarade då att han har svårt att känna vänskap med någon som han har den obeskrivliga erotiska dragningen till. Den där som man inte vet varför man har.
Och så där fortsatte mina vänner att diskutera över de öl som fortsatte att komma in till vårat bord, inne bland skuggorna på baren som jag inte kan namnet på.

Jag och Emil var ute igår och drack till. Så där som endast två vänner som inte har sett varandra på ett tag kan göra. Så där som man gör efter att man säger att man ska ses över en-till-två-öl snacket. Bartendern, han med de kolsvarta ögonen som kommer från ett liv någon annanstans som han sade, raggade på alla tjejer som kom fram till baren. Han sa att kärleken var överskattad, det är endast för erotiken som man ska leva! Kärleken har aldrig gjort någon lycklig sade han. Endast olyckliga människor blir kära, nästa frustade han fram. Både jag och Emil log och skakade på huvudet och skrattade samtidigt som F. kom in från snöslasket utanför.

Efter att vi hade satt oss vi det lediga bordet i hörnet, bland skuggorna, så började F. att prata om erotik och om kärlek. Och om den okunskap om kärlek som han ansåg att både han och alla andra besitter. Efter ett antal öl så lämnade jag och Emil, F. vid bordet där han och bartendern hade börjat att diskutera kärlek-vänskap-erotik. Och Emil nämnde Clair Forlani.




















Johnny cash - Hurt

Jag och Emma ska gå på bio snart. Problemet är att vi har för många filmer att välja mellan för tillfället. Hela tre stycken. Dessutom så har vi bägge en tenta som väntar runt hörnet. Och det kommer att sluta med att vi inte kommer att gå på någon. Eller det ska vi fan göra.





Det har varit en riktig skitvecka när det gäller Liverpool. Dessutom så lider jag med Per och Johan som var över [för tredje gången i år?] till Norwich för deras "derby" mot Ipswich, vilket även det självklart gick åt helvete. Tre matcher som jag inte har sett i Per's soffa, tre matcher som har gått åt helvete. Ipswich in your face...och i fortsättningen så håller du dig hemma när det vankas Liverpool fight, ei?


När jag satt och väntade på en buss mitt ute i ingenmansland, så gick självklart min mp3-spelare sönder. Inte nog med att jag måste köpa en ny [och nu blir jag lika hip som alla andra i-podare...] så var det en jävla väntan på bussen utan musik. Mina fingrar var för frusna för att läsa boken jag hade i fickan. Livet kan verkligen suga i bland.

Morrissey kommer till hovet den andra april. Ian Brown, Oasis och nu Morrissey. Mitt '90-tal lever vidare.




"does the body rule the mind
or does the mind rule the body?
I dunno..."










David Bowie - Heros



"As they took his soul they stole his pride,
As he faced the sun he cast no shadow"
Noel Gallagher

Jag fotade lite i lördags. Det blev inte speciellt bra. Jag hade redan klara bilder i huvudet och då brukar det inte bli några bra bilder heller. Ordnad spontanitet är det svåraste. Men samtidigt det som blir bäst om man lyckas.
Jag tänkte på en av de där festerna jag var på förra sommaren. Hemma hos Jons kompis. Var det Sara hon hette? Eller var det namnet på hennes vän. När jag och Phillip satt i de breda fönstren och drack rödvin. Musik på hela tiden. Bra musik. På hög volym. Grannarna kan inte ha gillat att ha henne som granne de där veckorna. Bra människor. hur folk ramlade in och ut eftersom krogarna öppnade och stängde. En massflykt från tristess. Eller bara en jävligt kul tid. Alla var så där ungdomligt vackra som man bara kan känna sig när man sitter i ett fönster vid Odenplan, en varm sommarkväll med ingen morgondag i sikte. Utan bara en barnsligt här-och-nu känsla. Men självklart kan man inte fånga det på bild. För det var ju inte en verklig värld, i den verkliga världens bemärkelse.

Jag och Emil pratade om TV-serien Spung 2.0 som gick för något år sedan. Jag gillade den. Och gör nog det fortfarande. Jag ska försöka att få tag i den. Slutet var så där underbart ledsamt. Och fint. Något annat är inte att vänta när de avslutar med "There is a light that never goes out" - The Smiths.

*****

From Liverpool to Manchester and back

Då var det äntligen dagen då jag skulle få se Oasis. Bandet som tillsammans med fotboll och böcker, fick mig att överleva tristessen i vardagen. Dagen då jag skulle få se Liam's underbara attityd och Noels sköna gitarrspel och sång på Masterplan. Det har varit flera gånger som jag har velat och tänkt se Oasis. På hultsfred. På Globen. På Cirkus. Alltid har det varit något som har kommit emellan. En resa. Eller var det två? Sju-minuters-jävla-förväntan-som-gick-upp-i-rök-när-biljetterna-tog-slut-på-sju-jävla-minuter...Men nu var äntligen dagen här, då jag skulle få se bandet som jag vuxit upp med. Och bandet som har format mig och min musik. De som jag fortfarande hade möjlighet att ta del av. The Stone Roses, The Smiths, The Beatles, The Who kommer jag aldrig att få se. Även om spillrorna av dessa fortfarande levererar och gör det bra så kommer de aldrig att vara som jag vill ha dem. Oasis är inte desamma som de var i mitten av '90. Men det är inte jag heller. De har utvecklats. Och det har jag med. Men nu fick våran samtid möta våra minnen. Och tack! Även om inget kan bli som på '90-talet så fick jag uppleva lite av det igen [och inte endast genom DT, WTSMG OCH BHN på skivspelaren]. Och även om rösten på Liam inte är som den var, så är den fortfarande, vad folk med skit i öronen än säger: Pure class! Love it! För det handlar om känsla. Och känslor upplever man.

God is back. Welcome God! Jag hade inte riktigt vaknat upp från efterfesten på O-baren två dagar tidigare, då jag njöt av lycka. Med andra som hade upplevt Hovet tidigare på kvällen. Men då jag slog på text-tv sidan 300, så såg jag att det, som jag tidigare bara tagit för rykten, var sant. Robbie Fowler back in Liverpool! Jag ska få ta del av ännu en hjälte från '90 talet. Liam och Robbie. Kanske en del Cigarettes & Alcohol från bägges håll. Men som de har levererat. Bägge med den självklaraste attityden. Fuck the world!

Hundrasjuttioen mål för Liverpool. 171. Smaka på den siffran av legenden. Och nu är han tillbaka. 30 år ung. För det är så jag vill se honom. Och hur ska man egentligen kunna ha låga förväntningar och inte jämföra med '90-talet? Nio stycken hattricks har han gjort. Frågan är ifall man någonsin kommer att få uppleva ett till. Men spelar det någon roll? Det kommer aldrig att göras ett nytt Definitely Maybe- eller (What's the Story) Morning Glory-album till, men likt förbannat kom ett DBTT. Och det är tillräcklig bra för att vara riktigt bra. Och jag tror att Fowler kommer att vara tillräckligt bra för att vara bra. Pure class!

Ser fram emot när The Boy With the Blues släpps. [Om den släpps].

"- Jag har aldrig förstått varför folk är så fascinerade av Manchester, så fort jag hade tjänat nog med pengar så drog jag snabbt som fan därifrån. Manchester är en riktig skitstad egentligen." Noel Gallagher

Matchen mot Portsmouth var allt annat än klass. Men det var en seger och vidare till femte omgången av FA-cupen. Bra så. Chelsea tvingades till omspel. Och det säger väl något i tider med ryska rubler som riktmärke? Bring on the scum! På Anfield. När var det senast vi spelade en FA-cup fight hemma?

Spelas nu: Working class hero - John Lennon

Tjejen med det svarta håret framför mig på tunnelbanan läste"The Picture of Dorian Gray". Jag tänkte säga något om hur bra boken är. Men jag ångrade mig. Det borde hon redan ha upptäckt själv.

Paris Hilton blev intervjuvad i någon tidning. Och hon säger självklart saker som man kan förvänta sig att hon ska säga.

"Jag träffar mycket folk. Jag vet inte ens vad några av mina vänner heter". Vidare frågas de om hon har sett några uppgifter i någon tidning i Storbritannien. Och hon svarar "nej, men det var en del i London".

Och folk skrattar åt henne. Samtidigt som Big Brother slår rekord i antal sökande i år. Och om de unga tjejerna vinner så ska de köpa bröst för pengarna. Och folk sitter hemma i stugorna och tittar på det. Och skrattar. Och fortsätter att titta.

Apan som liknar dig [eller mig].

Spisas: Bob Dylan - Blood On The Tracks

- Planet Waves

Tillfälligheter

Farsan fick en tavla för ett tag sedan, av en granne som höll p? och städade ur sin vind. Det kanske var sitt gamla liv han städade bort? Tavlan var i alla fall gjord av Stig Claesson p? ett ölhak p? söder i Stockholm. Farsan tackade nej till den. Hur som helst s? hamnade den hemma hos farsan och hans fru dagen efter änd?. En vecka senare s? ramlar en pocket ner fr?n en hylla när jag g?r förbi inne p? Akademibokhandeln p? Mäster Samuelsgatan. Boken var skriven av Elias Canetti, tydligen Nobelpristagare i litteratur 1981. När jag ska ställa tillbaka boken p? hyllan s? ser jag "Efter oss syndafloden", skriven av Stig Claesson bredvid platsen där Canettis bok hade st?tt. Jag köpte Claessons bok och har haft den i jackfickan sedan dess. Jag f?r se när jag läser den. Handlingen om Paris. Femtiotal. Konstnärer. Kärlek. Det l?ter som en bok för v?ren, som en bok för solen. Tillfälligheter.

Var det en tillfällighet att Kate Moss började knarka? Eller är det n?got som hör till hennes liv. Eller det liv som hon har valt att leva? Fuck Forever! Är det s? det är och varför väljer man det i s?dant fall. Jag är p? n?got konstigt vis fascinerad av henne. Utseendet. Knarket. Festerna. Att hänga med rockstjärnorna. Allt det som jag b?de ser ner p? och fascineras av. Hon är vacker. Men inte p? det vackra sättet. Utan p? ett fascinerande sätt.

*****

"I'm free to be whatever I, Whatever I choose And I'll sing the blues if I want. I'm free to say whatever I, Whatever I like If it's wrong or right it's alright"

Det är de bästa textraderna som Oasis har skrivit. Det är även de textraderna som fick mig [efter att ha satt p? "Whatever" en morgon när jag bara ville somna om] att g? och köpa "Don't believe the truth", vilket i sin tur ledde till köpet av pl?tarna till spelningen p? hovet imorgon. En tillfällighet? Hoppas att Liams röst h?ller för de äldre l?tarna fortfarande. Hoppas att attityden finns kvar där. Hoppas p? en kväll med nostalgi och framtids hopp.

*****

Who put the "M" in anchester?

Fr?n Machiavelli till Oasis

Om Machiavelli hade levt idag, hade han varit tjuv eller polis? Hade han varit herre eller tiggare?

Den gröna duken och de blanka bollarna bland rök och öl. Starka lampor i en mörk lokal. Sönderslagen näsa i dörren. En croupier som lockar med en oklanderlig skönhet. Tom Waits stönar ut sina visdomsord ur högtalarna. Ännu en h?rd match i nineball innan vi g?r hem. Den polerade biljardkön l?g i min hand som om jag aldrig hade gjort n?got annat. Men kampen med brandmannen var h?rd. Han hade en eld i spelet. Och i livet. Det var vad den finlandssvenska 50-tals tjejen, rökandes cigaretter som Sharone Stone. De h?rda blickarna fr?n de mystiska figurerna fr?n de andra borden, kändes. Men de studsade av mig, likt gl?pord fr?n en stum. Jag sänkte nian med en l?ng stöt. Och en segerfanfar stönades ut fr?n högtalarna. Fr?n "Closing time". Och det var precis vad det var. Och vi gick hem. Jag och Emma.

Hur kan vissa händelser, obetydliga enligt m?nga, fastna i minnet, medan andra viktigare försvinna likt snön i Maj?
En kväll förra hösten kan kännas mer levande och nära än g?rdagen. Är det s? livet är? En kamp att klamra sig kvar vid forna händelser? Eller är minnena en uppmaning att g? ut och f?nga dagen? Carpe diem! F?nga livet. Ja, varför inte?

Ett tidsfördriv att dö för. Eller ett tidsfördriv att leva för? Varför fördriva den tid som man har. Är det för att man vill tänka tillbaka p? den tid som flytt? Smaka p? de minnen man har...

Nu har man lagt ännu en termin till handlingarna. Och den nya har redan börjat. Det är rätt skönt att vara ig?ng med den här terminen. Att komma ig?ng med föreläsningar igen, att komma ut igen. P? allvar. Och p? vägen hem fr?n föreläsningen s? köpte jag en kvällstidning och undrade p? en g?ng varför jag gjorde det. Det st?r ju endast en jävla massa skit och skvaller. Om allt. Men mest om inget. Fast det verkar som det är det som folk vill ha idag. Eller har det alltid varit s?? Jag vet inte. Och föresten, vem är jag att säga vad som är skit och vad som inte är det. Likt en "Idol-jury" som dömmer. Allt. Och inget.

*****

Längtar till p? Söndag s? att man f?r se p? fotboll igen. Denna g?ng bär det av ner till Portsmouth och FA-Cupen för Liverpool. Smaka p? det namnet; Portsmouth. Bilderna av en sliten och ruffig hamnstad kommer upp. Smuggling fr?n och till kontinenten. Pubar och barer där man inte fr?gar n?got. Var det inte därifr?n Charles Dickens kom? Det kan hur som helst inte bli annat än avancemang för Liverpool. Det blir vinst med 2-0.

*****

Imorgon blir det Hovet. Och Oasis.

*****

S? just nu spisas: Oasis - Fr?n Definitly Maybe till Don't Believe The Truth
Men jag kan inte l?ta bli att spela Stone Roses ocks?...